Skrivet av: Fredrik | 05 oktober 2009

Lärjungarnas svärd

Ska kristna bära vapen? Jag tror inte att den frågan kan avgöras med bibelord allena.  Och ingen annan fråga heller, för den delen — det finns alltid fler faktorer att ta hänsyn till. Men jag tror det är svårt att använda Jesus som argument för våld och vapen.

Ett bibelord som ofta används är det om lärjungarnas svärd. Så här står det i Lukas 22:35-38.

Sedan sade han till dem: ”När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” — ”Nej, ingenting”, svarade de. Då sade han: ”Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.” — ”Herre”, sade de, ”här är två svärd.” — ”Det är bra”, svarade han.

Jesus uppmanar lärjungarna att köpa svärd. Men varför? Jo, för att skriften skulle gå i uppfyllelse. Svärden är symboliska. Skriftordet ”Han räknades till de laglösa” kommer från hymnen om Herrens lidande tjänare i Jesaja 53. Jesus syftar på att han ska avrättas som en brottsling. Men lärjungarna missförstår — som de så ofta gör i evangelierna. De tolkar Jesus bokstavligt, och missar därmed poängen.

Några verser senare kommer soldaterna för att gripa Jesus. Nu kommer svärden till användning. Eller? Lukas 22:49-53.

När de som var med Jesus såg vad som skulle hända, sade de: ”Herre, skall vi ta till våra svärd?” Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men då sade Jesus: ”Nu räcker det.” Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som kommit dit för att gripa honom: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.”

Lärjungarnas missförstånd blir uppenbart när de försöker använda sina svärd. Svärden var ju bara rekvisita. De skulle inte användas. Jesus hejdar lärjungarna och helar den fiende som blivit skadad. Och så läxar han upp soldaterna för att de viftar med svärd och påkar helt i onödan. De avslöjar sig själva genom att agera så. När svärden kommer fram har mörkret makten.

Man får läsa ganska slarvigt för att kunna ta Jesu ord om svärden som argument för att kristna ska bära vapen. I sitt sammanhang blir budskapet snarare det motsatta. Lärjungarnas machodrömmar om militära stordåd grusas nesligen. Inte ens för att försvara Jesus är det legitimt för en lärjunge att ta till våld. Den lärjunge som vill följa sin Mästare ska inte ta till svärd, utan i stället hela sin fiendes sår.

About these ads

Responses

  1. Bra förklaring! Jag läste evangelietexten lite slarvligt igår och blev sen allvarligt konfunderad. Nåväl.

    Även om jag först tyckte att tolkningen med svärd som rekvisita kändes lite luddig fångade du upp mig igen med slutsatsen om att det inte ens är okay att använda svärd för att försvara Jesus.

    Jesus ger en tydlig och väldigt pedagogisk lektion i att det aldrig är okay att lösa konflikter med våld och att vägen för att hela de sår som uppstår i konflikterna med Gud och varandra bara kan vara Jesu väg.

  2. Det finns mer att säga om lärjungarnas svärd, men jag ville inte göra inlägget för långt. Jag lägger till ett par saker här i stället.

    1) Uppmaningen att skaffa svärd verkar inte vara avsedd som en generell instruktion till lärjungar. Det är ”nu” som lärjungarna ska ha svärd — nu när de ska till Getsemane, nu när ordet ska uppfyllas om att Jesus ska räknas till de laglösa. När Lukas fortsätter sin berättelse i Apostlagärningarna antyds det aldrig något om att lärjungarna skulle ha svärd med sig på sina resor.

    2) Det finns mycket ironi i berättelsen om svärden. Dels är det en väldigt hård prioritering att sälja sin mantel för att köpa ett svärd. Så fort det blir natt kommer man att frysa (jämför regeln i 2 Mos 22:26-27 som säger att om man tar sin nästas mantel i pant måste man lämna tillbaka den före solnedgången). Dels ställs lärjungarnas iver att gå i döden för att försvara Jesus, mot deras oförmåga att ens hålla sig vakna (jfr Luk 22:31-34 och 39-46). Jag tycker man kan ana en viss torr ironi i Jesu svar när lärjungarna visar upp sina två svärd. ”Det räcker”, säger han (hikanon estin). De har inte förstått alls…

  3. Men det här är din bildade, hermeneutiska tolkning. Det går att läsa på andra sätt utan att läsa ‘fel’, väl? Varför säger Jesus att det är bra att lärjungarna köpt svärd? Du menar alltså att det är bra eftersom de behövs som rekvisita i Getsemande, när han vill visa hur ickevåldsmotstånd ser ut? Varför säger han att han kommit med svärd, för det säger han väl på ett annat ställe?

    Kan inte ett skäl vara att texterna är nedskrivna flera decennier efter att jesusorden berättats muntligt, att texterna helt enkelt inte är korrekt citerade? Även om en muntlig tradering bygger på att man hanterar det man hör och för vidare med noggrannhet, så blir det alltid vissa variationer ju fler som hanterar materialet. Dessutom kan de som hört och skrivit ner hört fel, missuppfattat, eller minnts fel. Det vet ju alla som blivit citerade nångång, man känner inte igen sig själv när man läser det. Jag tror att det här är en väldigt viktig del av det här faktiskt som man inte så ofta talar om. Dessutom kommer kyrkans kanonbildning och urvalsfrågor till, men det jag talar om handlar om det första urvalet, under första århundradet redan då evangelierna skrevs ner för första gången.

    • Ja, så är det ju. Man kan alltid läsa på andra sätt. Det finns ingen tolkning som är den enda rätta.

      Min läsning tar fasta på Lukas berättelse om Jesus. Varför berättar han så? Vad menar han med det? Då tycker jag det finns goda argument för att läsa som jag gör, och se ironi t ex när Jesus svarar ”det räcker” (Bibel 2000 översätter ”det är bra”, men ”det räcker” är mer precist).

      Men det går förstås att läsa Lukas på andra sätt. Och så finns det tre andra berättelser om Jesus i Bibeln, som inte tar med just den här episoden. Och så kan man spekulera i hur det var egentligen, i den historiska verkligheten bakom texterna. Den kommer vi inte åt. Även om vi tänker oss att just den här lilla detaljen som Lukas berättar faktiskt ägde rum, så vet vi inget om gester och tonfall.

      Vi vet alltså inte säkert vad Jesus sa och vad han i så fall menade. Vad vi har är lager av tolkningar, som vi sedan kan lägga vårt eget lager ovanpå. Så är det. Det är bra att inse det, så att man inte tror för mycket på sin egen tolkning.

  4. När Jesus säger att han kommer med svärd inte med fred förstår jag det snarare som ett uttalande om tiden som ska komma efter hans död och uppståndelse. Det vill säga runt två tusen år av våld, död och förtryck. Jesus uppmanar oss inte att ta till våld utan talar om att konsekvensen av hans närvaro inte kommer att bli en tid av fred. Tittar man till exempel på Luk 12:49 känns det inte helt främmande att dra paralleller till individualismens inträdande. Kallelsen är inte längre till ett folk utan till var och en efter eget huvud. Tål att funderas på, men jag förstår inte hur man utifrån en helhetsöversikt av evangelierna någonsin tänkt att man ska kunna legitimera våldsanvändande.

  5. Är det något våld som alls diskuteras i NT för efterföljare så är det det revolutionära våldet!

  6. Ja, det är väldigt ironiskt när kristna krigsförespråkare pekar på lärjungarnas två svärd men blundar för att de inte får använda dem till våld. Gjorde en komisk serie om detta en gång när Petrus, efter att Jesus helat tempeltjänarens öra (som Petrus högg av), säger: ”Jesus, jag tror inte du har fattat det här med våld… jag vet att du gillar att hela folk, men anledningen till att jag högg till honom var att skada honom!”

    En bra bibelstudie av detta ställe finns på http://centerforchristiannonviolence.org/resources/resources.php (skrolla ner till Questions & Answers on Gospel Nonviolence och klicka på ljudfilen Buy a Sword? Luke 22:35-38)

    Och Jonathan: Jag har fattat ”inte fred utan med svärd” som att Han syftar på att familjer kommer att splittras, ett relationssvärd som delar familjer. Läs sammanhanget. De första kristna splittrades ofta med sina familjer, och den relation som uppstod då var knappast fridsam och fredlig.

  7. [...] kommentarer och pingbacks från kristna bloggar. Goodmorningspot, Barnabasbloggen, Johan Nilsson, Senapsfrön Kristen Underjord – många är det som deltagit i debatten. Nu verkar den ha lugnat sig, men jag [...]

  8. Micael: Att tänka sig att Jesus talar om en splittring av familjer är nog en mer direkt och bättre tolkning. Det jag menar är att detta är ett brott mot den familjebaserade kulturen. Släktskap, folk eller nationalitet är inte längre den viktigaste lojaliteten. Den viktigaste lojaliteten till Jesus och Kristi kropp, den andliga gemenskapen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: