Jonas Gardell formulerade frågan och flera olika personer fick ge korta svar i gårdagens avsnitt av Åh, Herregud (tramsigt namn på ganska seriöst program). Vem är Gud? Inte så lätt att svara på i en hast. Men här kommer några av mina svar.
Gud är ett mysterium att utforska.
Gud är livets givare.
Gud är Jesus från Nasaret.
Gud är livsanden som genomsyrar allt.
Gud är kärlek.
Gud är nära.
Gud är bortom.
Gud är.
Vad skulle du svara?
För mig passar det bäst med Gud är.
av: hilma den 03 mars 2010
, kl. 19:09
Är vad?
av: Creutz den 03 mars 2010
, kl. 20:26
“är” som i ett evigt varande, ‘att vara’ alltså.
av: Maja den 03 mars 2010
, kl. 22:56
Mm. Som i 2 Mos 3:14 och Joh 8:58 och Upp 1:4.
av: Fredrik den 04 mars 2010
, kl. 00:15
Jag är Gud.
av: SLJ den 03 mars 2010
, kl. 21:16
‘Schäkta namnbytet igen, men också: Gud är jag. Som i en ekvation där “är” är ett likamedtecken, 1 = 1 eller (2+3)=(3+2).
av: Maja den 03 mars 2010
, kl. 22:58
Det finns många gudar.
Jag gillar den gud som är Befriaren.
Den som är annorlunda, är också viktigt för mig.
av: Jonas Lundström den 04 mars 2010
, kl. 08:21
Jag tycker att alla dina är bra. Och även Jonas’ Befriare.
Har ett eget tillägg:
Gud är min guide*.
(* som talar genom intuitionen)
av: Eriq den 04 mars 2010
, kl. 17:32
Sa du seriöst? Programmet är väl ett bra exempel på att man om man är tillräckligt känd och apart kan få TV-tid som skulle ha kunnat användas till något bättre. Om det varit säg 80% övriga medverkande och 20% Gardell hade det säkert blivit mycket högre klass på det. Nu fick de riktiga teologerna bara en halv mening var medan Gardell fick tycka på hej vilt nästan hela programmet. Underhållande kanske för ickekristna, men det var ju vildsdjurshetsningarna i Rom också så det säger väl inte så mycket om den teologiska kvaliteten. Jag har rekommenderat dem som inte behöver se programmet av skälet att de behöver bemöta det att inte se det, så då är jag väl som “kyrktanten” i inledningen då… Det bjuder jag på hellre än att de ska behöva känna den unkna eftersmaken.
För övrigt tycker jag att Guds svar på frågan ovan till Mose räcker:”Jag är den jag är.” Det Mose fick erfara var att Gud är helig, han tog av sig skorna – .Om Gardell insett detsamma hade han knappast klampat fram som han gjorde… Det visar mer än allt annat att han inte känner denne Gud. Han använde programtiden till att smäda Gud och upphöja sig själv och sin sk kunskap. Vad hade reaktionerna blivit om Gardell gjort motsvarande program om Islam tror ni apropå Muhammedkarikatyrerna? Ibland blir jag så less på att vi kristna är så kristuslika och låter folk trampa på oss och det vi håller heligt!
av: Gunvor Vennberg, teol stud den 07 mars 2010
, kl. 17:41
Jag hittade det här citatet på Gregorius Rex blogg:
DEN SOM HAR EN TRO BYGGD PÅ KRISTUS SJÄLV,
BLIR ALDRIG HOTAD OCH BEHÖVER INTE FÖRSVARA SIG!
Du har din tro och Jonas har sin och jag förstår inte varför du känner dig trampad på?
Det är inget krig som utspelas, enligt min ringa mening.
av: hilma den 08 mars 2010
, kl. 16:24
Jaså inte? Varför ska vi då ikläda oss Guds rustning?
“Hämta nu styrka hos Herren av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans krafter i himlarymderna.” (Efesierbrevet 6:10-12)
Texten ovan lästes i de flesta kyrkor i söndags, så det är ingen perifier, undanskuffad text.
För min del personligen håller för all del tron för betydligt tuffare tag än lite Gardelltramp (jag bär måhända ovan nämnda rustning) men det handlar faktiskt inte bara om att jag har min tro och Gardell sin, det handlar om att människor riskerar att gå förlorade, åtminstone beskrivs det så “svart på vitt” (Gardell-uttryck) i bibeln på ett flertal ställen, bl a av Jesus själv. “Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet.” (Jesus i Bergspredikan Matt 5:29)
Jag litar ändå inte på Gardell så det är ingen fara för mig i just det avseendet. Det farliga är när man tror att det inte pågår något krig, fastän man står i skottlinjen. Därför blir jag illa berörd både av omsorg om Gardell och alla hans tittare, men också för att han tillåts sprida sitt budskap nära nog oemotsagd i vår “opartiska” publicservice TV. Faktum kvarstår att det inte skulle gå att göra ett sådant program om t ex Islam, men när det är kristna som man driver med, respektive beskriver deras tro i strid med ekumeniskt erkända trosbekännelser som är minst 1800 år gamla och fortfarande används då går det tydligen bra.
Jag är ingen fundamentalist: Istället för att ta Jesus på orden och riva ut ögat, kan man ju helt enkelt stänga av TVn istället
av: Gunvor Vennberg, teol stud den 08 mars 2010
, kl. 20:43
….det handlar om att människor riskerar att gå förlorade…… skriver du.
Varken Du, Gardell eller jag vet vem som är i riskzonen. Om det nu finns ngn riskzon öht.
Om det är präst du tänker bli så hoppas jag att du utvecklas och låter var och en tänka på sitt sätt.
Den som säger sig sitta inne med sanningen ger jag inte mycket för som förkunnare även om jag ser att du läst biblen ordentligt. Men sen gäller det att tolka den också!!!
Inte bara slänga citat i huvudet på oliktänkare.
av: hilma den 08 mars 2010
, kl. 20:54
Jag har inte menat mig sitta inne med sanningen personligen, men däremot har jag påstått (knappast en nyhet)att kyrkans trosbekännelser är normerande för kristen tro, och att det är anmärkningsvärt att de som likt Gardell inte håller med om en hel del i dem ändå får fungera som något slags företrädare för kristen tro. Om han inte uppfattats som det skulle han nog inte få driva med kristna på det sättet, lika lite som med muslimer eller judar (hoppas jag) utan att bli kallad t ex antisemit eller liknande. Dessutom har jag påpekat att det finns en risk att gå förlorad, vilket Jesus själv har varnat oss för. Du har rätt i att vi alla bör vara på vår vakt, eftersom vi inte riktigt vet vem som är i riskzonen och var den är. Det var ju just det jag skrev: Att om man inte ens vet att man är i krig är det farligast. Jag har faktiskt inte påstått att jag sitter inne med sanningen – det är Jesus som är Sanningen och jag har inte honom i en ask i fickan precis, som jag skrev i mitt första inlägg är Gud Helig, och vi syndare klarar inte av att vare sig förstå eller bemästra honom (tack och lov, även om Gardell uppenbart försöker!) Däremot har jag har ett försteg: Att jag är medveten om att faran finns och att jag är beroende av Jesus för att undkomma den.
Jag vet inte om jag kommer bli präst men om jag någon gång prästvigs kommer jag precis som alla andra sådana lova att predika Guds Ord rent och klart och hålla mig till kyrkans bekännelse. När en präst, likt den i Gardells program säger att hon kommit fram till att Gud inte är allsmäktig, bryter hon alltså mot sina prästlöften, eftersom kyrkan bekänner: “Jag tror på Gud fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.” Om jag någon gång blir präst hoppas jag att jag med Guds hjälp ska kunna hålla mina löften.
Apropå att slänga bibelcitat i huvudet på oliktänkande: För det första: Är det rimligt att diskutera vad kristen tro är utan att gå till källorna? Som akademiker är man van att redovisa källorna till varför man påstår något. För det andra: Hur ska man kunna diskutera vad som står i Bibeln och hur den ska tolkas om man inte får citera Bibeln? Naturligtvis är det lite orättvist att det inte finns några bibelord som stödjer t ex din uppfattning att man väl måste få tro på vad man vill, utan bara rader av fördömanden av alla möjliga sorters avgudadyrkan. Men om du inte tillmäter Bibeln någon betydelse som auktoritet i de frågor där du inte är överrens med den så spelar det väl ingen roll att jag använder bibeltexten i ett för dig ovant sammanhang, du kan ju alltid tolka texten så att det passar dig själv istället.
Själv tolkar jag (jag har väl också rätt att tolka på mitt sätt utan att du blir upprörd…) uppmaningen i efesierbrevstextens fortsättning (ovan),”att använda Andens svärd som är Guds Ord”, som att jag har bibliskt stöd för att “slåss” med bibelord
Varför inte läsa lite själv inför nästa duell så att du är bättre beväpnad?
av: Gunvor Vennberg, teol stud den 08 mars 2010
, kl. 22:17
Gunvor. Det kanske räcker nu. Jag tror inte att någon som orkat läsa dina inlägg har kunnat missa din poäng.
av: Fredrik den 08 mars 2010
, kl. 23:00
Visst, om någon tycker om det jag skriver/vill bli mer upprörd går det ju alltid att titta in på min blogg! Guds Fred önskar jag er alla!
av: Gunvor Vennberg den 10 mars 2010
, kl. 16:38
Han är min vän..
av: wendy den 29 april 2010
, kl. 23:10
Det är klart att Gud finns.
Det som får mig att sura till är när Gud benämns som Han,Honom,Herren,Fadern,manlig form alltså…Då blir jag tveksam och känner mig utanför.Är det människan som i vanlig ordning lagt sig i för mycket.
Gud är Gud varken han eller hon.
Människan spår men Gud rår…..alltid
av: elisabet b. den 12 augusti 2010
, kl. 22:29
Word. Jag lackar också på beköningen av Gud.
av: Eriq den 12 augusti 2010
, kl. 23:04
Åh..detta eviga analyserande och disskuterande..är inte det ett djävulens påfund så säg.
Vägen till Gud går genom Jesus..eller hur…
är det krångligare än så,jag tror inte det.
av: teresa den 14 augusti 2010
, kl. 10:45
Tack teresa, Jesus är Vägen till Gud. Men då är det väl inte fel att benämna Gud som man? Jesus bad till Fadern. Vad vore allternativet om det ändå ska framkomma att Gud är en person vars barn vi är? Alla könlösa beteckningar är fel eftersom Gud inte är något opersonligt “det” utan en person som man kan ha en relation med. Moder är inte i linje med Jesu undervisning (så ska ni be: Vår Fader osv) Och Jesus, själv sann Gud enl kristen tro, måste man väl få kalla Herre när han ju är man! Dessutom är det en (då kejserlig) titel som inte går att byta ut med samma innebörd. Varför stör det så mycket, om jag får fråga? Det finns både dåliga jordiska fäder och mödrar så vissa riskerar att få en negativ bild av Gud oavsett benämning. Dessutom är barn inte underordnade föräldrar nu som dåförtiden, vilket riskerar att ge oss fel inställning till den Gud som sa om sig själv: Jag Är den Jag Är.
av: Gunvor Vennberg den 23 augusti 2010
, kl. 10:08