En del ord är svåra att använda och svåra att klara sig utan. Ordet fundamentalism tycker jag behövs ibland. Men ofta är det ett rent skällsord. Så går det att använda, egentligen? Vad betyder det i så fall?
En pendang till fundamentalism är liberalteologi. Orden har det gemensamt att de dels från början var neutrala eller positiva beteckningar på teologiska skolbildningar för omkring hundra år sedan, dels att de idag används mycket bredare och oftast som ganska grova generaliseringar eller rena skällsord. Det finns kristna som kallar sig fundamentalister och står för det. Men inte så många. Någon som på allvar kallar sig själv för liberalteolog har jag nog inte träffat på.
Vad säger ni i läsarjuryn? Kan man använda orden fundamentalism och liberalteologi? Vad betyder de i så fall? Vad skulle man annars säga? För man måste ju kunna prata om teologiska skiljelinjer, eller hur?
Senapsfrön 
Den här diskussionen fördes på Stefan Swärds blogg för ett tag sedan. Jag tycker det är skillnad på att tala om idéer och ideologier, och att etikettera människor. Det förra är bra, det senare är dåligt (inte bara omöjligt utan också meningslöst).
By: Maja on 12 oktober 2009
at 05:46
Diskussionen på Stefan Swärds blogg handlade väl om olika nyanser av begreppet evangelikal — vänsterevangelikal, högerevangelikal, postevangelikal. Eller missade jag något? Det var rysligt många kommentarer…
Bra synpunkt att skilja mellan människor och ideologier.
By: Fredrik on 12 oktober 2009
at 17:17
Jag anser att alla är fundamentalister, förutom någon som på allvar inte tycker att det han/hon tycker är rätt är rätt och det han/hon tycker är sant är sant. Jag är en bokstavstroende kristen, då jag tolkar ”älska era fiender” och ”sälj allt ni äger” bokstavligt, och därmed är jag väl antagligen även fundamentalist. Men fundamentalist används ofta som skällsord mot kristna som gillar krig och rikedom, något som jag inte gör…
Ingen kallar sig själv för liberalteolog, det är sant, men det finns många som erkänner att de inte tror på jungfrufödseln, att Bibeln är Guds Ord, att homosexualitet är synd etc. Dem kallar jag liberalteologer. Och de kallar mig fundamentalist.
By: micael on 12 oktober 2009
at 10:33
Jag köper inte det där med att ”alla är fundamentalister”, för då tömmer man ordet på mening. Ska ordet fundamentalism syfta på någon viss teologi så handlar det väl om hållningen att Bibeln är ofelbar i alla avseenden, och att det är viktigt att se på Bibeln just så. Detta medför en polemisk hållning till både naturvetenskap (kreationism) och bibelvetenskap. Att tolka vissa bibelord bokstavligt är inte detsamma som fundamentalism. Fundamentalism innebär, som jag tänker mig det, att man hävdar att ALLA bibelord ska tolkas bokstavligt, och att det är möjligt att bygga ett rationellt och sammanhängande lärsosystem utifrån en sådan läsning av Bibeln. Men invänd gärna mot den definitionen.
Vad är vitsen med att klumpa ihop en massa olika teologier och åsiktsyttringar under etiketten liberalteologi? Är det helt enkelt alla som inte tycker som du som hamnar i den fållan?
By: Fredrik on 12 oktober 2009
at 17:38
Du har nog rätt, Fredrik, i att man kanske tömmer ordet på mening… men på ett sätt tycker jag det stämmer. Det jag ogillar är att det har blivit ett skällsord som används för att man står för vad man tycker. Men om man ska se det teologiskt så är det som du säger snarast en benämning på dem som tolkar Bibeln bokstavligt, dock inte i den mening som AT påpekar att man tolkar ALLA bilder bokstavligt, att man t.o.m. tolkar Jesu liknelser bokstavligt etc. Det jag menar med bokstavligt, i vart fall som jag tolkar Bibeln, är att jag ser alla beskrivningar av vad som har hänt som riktiga beskrivningar om vad som faktiskt har hänt, och det är så jag uppfattar att de flesta som kallar sig ”Bibeltrogna” menar. Att Israels folk gick genom Röda havet, att Jesus föddes av en jungfru. Och dem som inte tror detta betecknar jag liberalteologer – det är en orättvis betäckning, jag vet, eftersom de själva inte kallar sig det, men språket är tyvärr ofullständigt, nåt begrepp behöver man för att andra ska förstå vilka man snackar om, och liberalteologer är den mest använda beteckningen. Det är inte menat som en förolämpning… vad tycker du, Maja, att man ska använda istället?
By: micael on 14 oktober 2009
at 16:05
Micael, menar du att det bara finns fundamentalister och liberalteologer och ingenting däremellan? Antingen tror man att Gud skapade jorden på sex dagar för c:a 6 000 år sedan, eller så är man liberalteolog? Det skulle göra en väldig massa pingstvänner och EFK:are till liberalteologer.
By: Fredrik on 14 oktober 2009
at 19:39
Men du kallar ju dig själv för fundamentalist. Micael. Vore det inte bättre och enklare om du använde adekvata ord istället för förolämpningar när du vill förklara vad du menar?
By: Maja on 12 oktober 2009
at 15:05
Det finns inga sanna, konsekventa fundamentalister. Det finns inga som ser varje ord i Bibeln som bokstavligt sant. I alla fall har jag ännu inte träffat någon som förespråkar bokstavstrogen tolkning av alla referenser till ”Guds lamm”, ej heller någon som tror att mannen i Höga Visan tänder på getformade bröst…
Alla tolkar. Skillnaden är bara att de som sorteras in i det liberala facket erkänner det…
By: AT on 12 oktober 2009
at 18:51
Det jobbiga med att ställa upp två motsatspar är att de flesta trillar ner någonstans emellan. Jag skulle nog också kalla mig fundamentalist, dels för att jag tror att de flesta av mina värderingar är sanna i någon mån.
Samtidigt är jag liberal när det kommer till vissa värderingar. Jag tycker t.ex. inte att alla måste köpa allt jag säger bara för att jag tror att det stämmer. Den principen skulle jag också räkna in i begreppet fundamentalist.
Det finns en viss skillnad mellan att vara fanatisk och mellan att vara hängiven. Samtidigt tycker jag att båda kan räknas som fundamentalismer. Jag skulle säga att en fanatisk fundamentalist är mer intresserad av sin egen agenda än av att hitta så bra svar som möjligt. Den som är hängiven är beredd att ändra ståndpunkt om en bättre åsikt trillar in på vägen.
By: jonathan on 13 oktober 2009
at 11:14
Jag tycker att man, om man nu håller orden så högt att man betraktar sig själv som fundamentalist, ska bemöda sig om att använda orden att beskriva verkligheten med och inte bara peka mot diffusa områden som man inte gillar. När har man egentligen behov av att ringa in andras människors tro? Skriver man en uppsats till exempel så får man lov att citera korrekt eller hänföra en viss teori eller riktning till någon som har sagt något, inte tala svepande sådär. Det tycker jag kan gälla annars också.
By: Maja on 14 oktober 2009
at 19:59
Fundamentalist hänvisar från början till en begränsad ecumenik mellan protestanter som afvisade ateism, catolicism och … liberaltheologie. Denna har dock sina rötter i protestantismen.
By: Hans-Georg Lundahl on 10 april 2012
at 18:38