Skrivet av: Fredrik | 19 oktober 2009

Att älska Gud

Vad betyder det att älska Gud, frågar signaturen Hilma. Det är en bra fråga. Att älska Gud är en central kristen fras som sällan definieras. Kanske för att det ofta upplevs som så självklart vad det betyder. Men om man tänker efter är det inte mycket som är enkelt… 🙂

Vad man menar med att älska Gud beror väl dels på vad man menar med att ”älska” och dels på vad man menar med ”Gud”. Om vi tänker oss Gud som ett allsmäktigt väsen som styr våra öden, så blir ordet älska konstigt i sammanhanget. En maktfullkomlig kontrollgud kan man frukta och lyda, kanske. Men inte älska. Vi får tänka annorlunda om vi vill ha en kristen Gud. En Gud att älska. 

Jag tänker mig Gud på framför allt tre olika sätt. Som den som ger mig livet och allt och som jag vänder mig till med mitt tack. Som den som visar mig sitt ansikte i Jesus Kristus och kallar mig att följa honom. Som den milda närvaron och beröringen i mitt inre som jag kan känna när jag blir stilla och lyssnar. Denna Treenighet är det jag älskar.

Att älska Gud handlar för mig mycket om att ha ett fokus i livet. Att hängivet söka Gud, för att lära känna Gud bättre och för att finna min väg. Ordet älska får alltså inte riktigt samma betydelse när det används om Gud som när det används om människor. Att älska Gud är en metafor, som uttrycker att tron på Gud inte är något teoretiskt utan en relation som präglas av passion och närhet och innerlighet.

Ungefär så tänker jag mig att det betyder. Kommentera gärna.

Annonser

Responses

  1. Jag tänker mig att det finns ännu en aspekt av att älska Gud som är otroligt viktig och som kyrkan inte gör ett bra jobb med att praktisera. Läs t.ex. Jesaja 58: 5-14 och flera ställen i NT t.ex. Joh 14:21

    Att älska Gud innebär att göra det Gud vill. Att hålla Guds bud. Det vill säga befria de oskyldigt fängslade, mätta de hungrande, stilla de törstigas törst. Men också att ge av det vatten som gör att man aldrig mera behöver vara törstig igen. Det vill säga att vittna om vad Jesus gjort för oss. Som jag ser det finns det bara ett bra sätt att göra det:

    1. Att mätta de 1.2 miljarder som svälter.
    2. Se till att alla har vatten att dricka.
    3. Ta till alla medel utom våld mot levande väsen för att stoppa de krig som pågår. Det finns bara ett sätt att göra detta och det står i Bibeln (romarbrevet 12:20-21) det är att göra Guds vilja, det är att älska GUD! Mätta de som hungrar och ge de som är törstiga vatten! (Idag borde nog utbildning också räknas in.)
    4. GE JESUS ÄRAN!! Det är inte för att vi är goda som vi gör det utan för att vi känner den enda som är god. Amen halleluja syskon!

  2. PS: Att leva ett hållbart liv efter de riktlinjer Far satt upp är nog också tillrådligt

    • Mm, du har förstås rätt i att kärleken till Gud handlar om att söka Guds vilja. Det går liksom in under det där med kallelsen att följa Jesus. Men jag vill inte trycka så hårt just på att hålla Guds bud, eftersom det så ofta missförstås som att det finns en lista med regler att pricka av på. Det stora budet är att vi ska älska. Budord och regler kan peka ut en riktning. Men livet i Jesu efterföljd och kärleken till medmänniskorna kan inte reduceras till regler.

      Fast med det sagt får jag medge att din lista inte är så dum.

  3. Jag vill gärna berätta om min tro för andra. Men när kyrkan inte gör så mycket åt de fruktansvärt jobbiga grejerna i vår omvärld känns allt man säger rätt ihåligt.

    Buden, lagen, profeterna sammanfattas alla i evangelierna som älska din nästa som dig själv och Gud över allt, samt gör mot andra vad du vill att de ska göra för dig. Det är knappast en lista utan snarare en övergripande princip som är väldigt enkel att förstå men jättesvår att följa.

    Men jag tror att det inte är genom att markera mot en eller annan teologisk idé eller villolära som kyrkan kan vinna trovärdighet. Inte heller genom att markera mot människor av en eller annan sexuell läggning. Trovärdighet kan bara komma av att inte kompromissa med den princip som är Guds lag.

    • Nu är jag helt med dig, Jonathan.

    • Tack Jonathan. Du är påläst. Visst är det enkelt när vi läser det men människors ego står i vägen. Nu inför tredje advent då vägröjaren är temat så hoppas vi att kyrkan i predrikan focuserar för vilka olika saker vi kan ”röja undan” för att kunna göra Guds vilja. Vi skall frukta Gud säger skriften. Det skall vi inte göra om vi har lust. Det är en uppmaning.

  4. Tack för era svar. Jag har läst dem ett par ggr men jag vet inte om jag blir klokare.

    Fredrik – du skriver att du tackar Gud.
    Jag tackar inte för jag vet inte vart jag skall vända mitt tack men jag känner ofta tacksamhet. Det är kanske samma sak men med andra ord? Jag känner också en enorm upprördhet över sånt som händer i mitt och andras liv. Det gör förmodligen du också – hur gör du då? Bannar du Gud?
    Jesus är också knepigt för mig…… jag tycker att det budskap som tillskrivs Jesus är vidunderligt och ofattbart stort. När man sätter in det i den tid som var så blir det hur stort som helst. Budskapet träffar mig rakt in. Men Jesus????? Jag har svårt för det och vill inte ta nattvard. Kött och blod….. svårt svårt, så jag väljer att tända ett ljus under nattvardsutdelningen. Texten som läses innan får mig rörd till tårar. Den kan jag ta till mig men inte Jesu kropp och blod.

    Jonathan du nämner att bla olika handlingar är att göra Guds vilja.
    Jag vet inte Guds vilja så jag väljer att kalla det att följa mitt innerstas väsens vilja, min anständighet. Jag tycker att tro är att handla och respektera mina medmänniskor så gott jag nånsin kan. Och det är kanske också samma sak men med andra ord?

    Kanske och inte bara kanske – utan helt visst! – är jag fyrkantig…. undrar just vad jag är? Är jag ateist? Är jag kristen? Jag räknar mig inte som ateist iaf! 😉

  5. Men liksom Hilma, det är ingen skatteskrivning här där vi måste fylla i vad vi är och inte, tro är ingen gränskontroll, du är redan här, du tillhör redan. Ingen kan köpa hela kristendomen rakt av med allt vad det innebär i form av historia och tolkningar och förösk att förklara och förföljelser och ord, ord, ord. Det är som när du lyssnar på något musikverk du tycker om, du har förmodligen favoriter inuti stycket och partier du tycker mindre om eller tycker rent illa om. Det kristna materialet är så rikt att jag behöver inte förstå det, lägga det under mig som om jag var Napoleon, utan kan skvalpa lite i kanten bara på en plats som känns bra för tillfället. Själv känner jag mig t ex jättenära det där med blod och kropp, det är en utgångspunkt för mig som jag förstår Kristus på MEN jag fattar inte en massa andra saker, t ex den heliga ande tycker jag är lite onödig 🙂 jag är heller inte så jättenära naturen som en del människor verkar vara och upplever inte Gud mer vid havet eller i skogen. Jag menar, vad spelar det för roll? Vem ska man efterlikna om inte sig själv?

  6. Bra svar av Maja. Jag håller med om att man inte behöver köpa något helt paket när det gäller kristendomen. Man får ta till sig det som berör en.

    Hilma, om du träffas av Jesu budskap och känner dig berörd av nattvardsfirandet och tänder ljus i kyrkan — ja, då skulle jag kalla dig kristen. Men du väljer förstås själv om du vill använda det ordet.

    Ditt ”innersta väsens vilja” tror jag är Guds röst i ditt inre. Att lyssna till den rösten är en form av bön. En annan form av bön är att sätta ord på det som man vill och känner och önskar. ”Tack för den här nya dagen.” ”Ge mig kärlek och glädje, frid och tålamod.” ”Gud, var med mormor som är sjuk.” Eller vad det nu kan vara. Det kan kännas lite barnsligt att ”prata för sig själv” på det sättet. Men det är djupt mänskligt att vara barnslig. Jesus uppmuntrar oss att våga vara barnsliga inför Gud och tala rakt ur hjärtat.

    Alla våra gudsbilder är mänskliga konstruktioner. Gud i sig är något annat, som vi inte riktigt når. Men Gud når oss, med hjälp av eller ibland trots våra gudsbilder. Så vi kan frimodigt forma våra egna gudsbilder, i dialog med den kristna traditionen och våra egna erfarenheter. Bara vi är öppna för att ändra gudsbilden när den visar sig inte stämma. Vår känsla och fantasi är nog en närmare väg till Gud än vårt intellekt. Så våga vända dig till Gud. I dialogen kan gudsbilden klarna.

    Och så det här med det onda och svåra. Visst kan man gräla på Gud. Jag brukar inte göra det, men det händer ibland. Job i Bibeln grälar på Gud i 30 kapitel, och till slut ger Gud honom rätt. Men jag tänker mig inte att Gud är ansvarig för det onda, eller att det finns någon rationell förklaring till att allt är som det är. Jesus gav inte någon förklaring till det onda. Han bekämpade det i stället. Jag tror att det är där Gud är, vid vår sida i kampen mot det onda.

    Det var inte svar på alla dina frågor… Men jag återkommer gärna, om du vill.

  7. Oh ja – visst får du återkomma – hur mycket som helst! Jag är en stor sökare som har växt upp med Gud och Jesus som en ”Icke fråga”. De existerade helt enkelt inte i mitt hem! Men kärleken till medmänniskan fanns där som en röd tråd. Har dock intresserat mig på egen hand och undrar och undrar och undrar…..

    Jag ”ber”. För mig är det en stillhet som jag går in i och koncentrerar mig på. Det kan vara något som är svårt just nu som jag måste gå igenom. ”Nu – Hilma – svårt blir det men koncentrera dig på din uppgift.” Jag ger mig kraft på det viset genom att fokusera och inte irra hit och dit i tankarna. Åter igen är det mitt innersta som aktiveras och jag ber inte ”Gud hjälp mig”! Jag vet att jag måste själv gå igenom det svåra. Jag kan inte få det utanför mig själv. Det vore ju himla (hilma!) bra om jag kunde lämna över.

    Jag har hört präster säga att det som är kärnan för en kristen är att man tror på att Jesus dog för våra synders skull. Jag förstår inte hur man får till den förklaringen. När jag hör berättelserna tycker jag att det är makten som dödade Jesus. Kan du förklara hur du tänker där?

    Skulle Gud vara så grym att han krävde ett offer? För mig går det inte ihop på något sätt.

    Maja – tack för ditt svar! Klart man inte kan ta hela kittet men när det är så mycket som jag inte känner mig bekväm med i kyrkan blir jag fundersam på vad jag kan vara för en filur. 😉

    • Bli fundersam över kyrkan istället. Gud har skapat dig, inte kyrkan.

  8. Maja – Så klok du är! Så har jag inte tänkt förut men givetvis ska tankebanorna gå så i stället.

  9. Hilma, när jag ber så vänder jag mig till Gud som finns just i mitt innersta. Jag väntar mig ingen hjälp ”utifrån”, utan tror att det är Gud som verkar inifrån i mig.

    Jag har också svårt för de försoningsläror som går ut på att Gud är arg på oss och måste blidkas med sin sons blod. Men det finns ju andra försoningsläror, som tolkar Jesu död som ett sätt för Gud att visa sitt rätta jag och väcka vårt gensvar. Sådan Jesus är, sådan är Gud. Det är innebörden i att kalla Jesus för Guds son, eller Gud själv. Jesus är en bild för Gud — Guds sanna avbild. För att kunna tänka oss Gud och ha en relation till Gud så behöver vi en tydlig bild av Gud. Jesus är den bilden.

    Jesus går i döden för sina vänner och för det han står för. Sådan är Gud. Jesus besegrar makterna genom att konfrontera dem utan våld och gå i döden men ändå uppstå. Sådan är Gud. Jesus spiller ingen annans blod än sitt eget. Sådan är Gud. Jesus förlåter dem som torterar honom till döds. Sådan är Gud.

    Och sådan Jesus är, sådana är också vi kallade att vara. Jesus är vår förebild, eftersom vi alla är skapade till Guds avbild.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: