Skrivet av: Fredrik | 14 december 2009

Religionsskifte

Ibland blir saker nästan parodiskt tydliga. Som när en övertalig kyrka i Malmö skulle säljas. Vilken religion är det som expanderar och behöver ett nytt tempel? Islam? Någon invandrarkyrka? Nej. Caroli kyrka ska byggas om till köpcentrum. Det är konsumismen som flyttar fram sina positioner. Frälsning genom shopping. Och som grädde på moset heter fastighetsbolaget som ska konvertera kyrkan till köpcentrum… Profi. Som i profit.

Mammon är den vanligaste avguden på jorden, sa Martin Luther. Fem hundra år senare har han mer rätt än någonsin.

Annonser

Responses

  1. De kunde väl åtminstone ha gjort om det till bibliotek…

  2. ryys.

  3. Oh, så fruktansvärt tragiskt! Jag ser det som ännu ett argument för att lämna Svenska kyrkan…

    • Du får gärna lämna Svenska kyrkan om du vill det. Men på vilket sätt vill du lasta kyrkan för vad ett fastighetsbolag väljer att prioritera?

      För Svenska kyrkan tycker jag det är en vettig prioritering att sälja övertaliga kyrkobyggnader. Motståndet mot konsumismen kan inte drivas genom att man till varje pris vill behålla det man äger. Jag hoppas bara att man på ett klokt sätt låter pengarna gå till något som gagnar de fattiga.

  4. Bra. Det finns många gudar. Rikedomen/Mammon är en av dom. Den guden kan man följa. Det finns också andra gudar, tex den gud som avbildas i Jesus från Nasarets liv och undervisning. Jag föredrar den guden.

  5. Det är förstås tråkigt att en kyrkobyggnad görs om till galleria men det är ännu värre när kommersialismen flyttar in i kyrkan när den ännu är heligförklarad. Som musiker tänker jag exempelvis på när mässmusik sätts upp som konsert och man säljer biljetter (men även om det är gratis följer det den kommersiella tanken). Det är en utmaning som jag önskar att kyrkomusiker skulle ta, att göra musik av hög kvalitet och svårighetsgrad som ändå kunde inkludera en församling och inte göra den till publik. Det måste gå, det är jag säker på. Det är bara det att det borgerliga marknadsparadigmet genomsyrar tänkandet så att de inte ens ser det.

    • På pricken, Maja. Kyrkans motstånd mot konsumismen måste föras i första hand på ”hemmaplan” för att vara det minsta trovärdig.

  6. Fredrik/Maja. Hur tänker ni då med att präster och pastorer osv utför en andlig funktion mot betalning? Borde inte budskap vara gratis, och borde vi inte vara betjänter som ger vidare det vi har fått av nåd utan att kräva en viss summa pengar i ersättning?

    • Det är svårt att göra ett gott och uthålligt arbete om man inte får lön. Redan Paulus menade att de som förkunnar evangeliet har rätt att få sitt uppehälle av evangeliet. Men prästens och kyrkomusikerns arbete är att ge andra människor möjlighet att vara delaktiga i gudstjänster och församlingsliv, inte att producera en produkt för konsumenter att konsumera.

      • Fredrik. Well, jag tycker inte Paulus ord om lön är applicerbart på prästlöner idag, av flera skäl;
        -Paulus talar i 1 Kor 9 om lön till människor som blir utsända och som därmed förlorade sin vanliga möjlighet till försörjning. Dom utsändas uppdrag var också kortsiktigt.
        -Den ”lön” som Paulus (och Jesus) talade om är rätten att få det nödvändiga. Mat och kläder, typ (jfr Mt 10 o 1 Tim 6). Våra överflödslöner är något helt annat.
        -Paulus förespråkade inte att man skulle kräva ersättning innan man var beredd att tjäna. Hans undervisning är tvärtemot att man ska tjäna villigt i sin nådegåva, även om det innebär att man inte får betalt.
        -Det är skillnad på att på förhand villkora sin gudsrikesinsats till en viss summa, och att ta emot människors spontana gåvor.
        -I andra sammanhang (1 Thess 1, Apg 20) argumenterar Paulus för vikten av att arbeta med sina egna händer, och inkluderar här ”presbyteros”.

        Dessutom, prästen och kyrkomusikern bidrar normalt sett inte till att göra människor genuint och fritt delaktiga. Snarare är gudstjänstbesökarna publik a la teater, konsert eller idrottsevenemang som förväntas stämma in i den agenda som ledarna sätter upp.

      • Det är svårt att jämföra våra levnadsomständigheter med antikens. Den som på Paulus tid hade sin försörjning tryggad i fråga om mat och kläder hörde nog till de lyckligt lottade. Personligen tycker jag att man i kyrkan kunde tillämpa den bibliska löneprincipen om lika lön för olika arbete; alla får en denar (=normal grovarbetarlön) oavsett arbetsuppgift.

        Men intressantare tycker jag är att fundera över anledningen till att Paulus avstod från försörjning från korinthierna, men tog emot bidrag från filipperna. Troligen har det med patron-klient-systemet att göra. Den som accepterar understöd blir en klient som står under sin patrons auktoritet. Tjänster kräver gentjänster. Paulus ville tydligen stå helt oberoende i relation till korinthierna, men accepterade att stå i beroendeställning till församlingen i Filippi. Alltså, den präst eller pastor som får lön står under sin församlings auktoritet, medan den som försörjer sig själv är frilans och gör vad den behagar. Så frågan om lön eller inte lön för pastorer beror på hur man ser på relationen mellan pastorn och församlingen.

      • Egentligen är jag för mosig i huvvet denna sena tid för att svara klokt, men jag läste din fråga tidigare idag Jonas och jag vill ge nåt svar, för det är både intressant och viktigt. Jag tänker att det finns mycket tankegods från olika tider inbakad i den här idén om ett kall, eller talang, eller begåvning, och så vidare. Romantiken gjorde två saker på samma gång när man materaliserade prästerskapet, förborgerligade det, med kyrkan, och istället lyfte upp konstnärerna som andens bärare på jorden, närmast gjorde dem profeter. Framförallt var det musiken som ansågs vara den högsta konstarten, den som kunde bäst kommunicera den okommunicerbara (för en övertydlig gestaltning: filmen Så som i himmelen där den klassiskt skolade tonsättaren förlöser folket med folkmusik och befriar den andligt outvecklade kyrkoherden genom att älska honom). Det här ligger också i botten när vi drömmer om fattigpredikanten som inte äger mer än kläderna på kroppen, det tror jag vi måste erkänna. Vi är så totalt genomsyrade av statskyrkoskepsis och messiasideal att det är vad vi ser när vi läser Paulus et al. Och vi vill att konstnären ska drivas av ett medfött behov av att skapa. Den idén fanns inte i antiken.

        För att bara dra i en tråd så tror jag, möjligen, att man blandar ihop olika saker här. För jag vill se riktiga konstnärer i kyrkorna och predikanter som inte kan låta bli att sprida evangelium fast de många gånger bett om att få slippa ifrån det uppdraget från Gud. Men jag vill att dessa ska ha en ekonomisk och social trygghet och tas omhand med omsorg av församlingen, genom kyrkoherden och kyrkorådet. Jag vill se en stabil ram i kyrkan av sånt folk som håller sig i bakgrunden, bereder jorden, ser till att de späda plantorna trivs, och sen sätter sig på sina händer när det tar fart och börjar växa. Notre Dame är mitt favoritexempel. Man skulle bygga den mest fantastiska byggnad, skriva helt ny musik, sjunga vackrare än någonsin, skriva, tala, bilda sig; och då valde man inte nån byggmästare som aldrig byggt ett hus förr eller nån tonsättare som gjorde exakt som de gjort generationen innan. Nej, då skapade man förutsättningar för ett kreativt centrum som faktiskt var helt edge. Jag håller med Fredrik, inte överlöner, gärna medborgarlön, men en social och ekonomisk trygghet så att människor kan göra vad de har utbildning och kunskap och lust – kall – till.

        Tyvärr medför det kanske problemet med bröpräster? Det är så mycket som skulle behöva luckras i kyrkan. PO Enquist skriver så fint om sin fars ord vid dödsbädden: Per-Ola. Bliv en präst, en riktig. Inte en bröpräst.

        ps man brukar säga som tumregel: om du kan låta bli – så är du inte musiker. De usla arbetsvillkoren hjälper förstås till att sålla agnarna från vetet. Karriärsutvecklingsmöjligheterna för präster, inom kyrkan och utom kyrkan, med medföljande rätt höga löner (50 000 för en kyrkoherde?) och lättheten i att få ett prästjobb sållar inga agnar. Där har lönerna som ska innebära ekonomisk trygghet förvanskats till ekonomisk status, the capitalist way, och det är jag kategoriskt motståndare till. Det måste byggas in ett antigirighetsskydd i brandväggen på kyrkan för det klarar människor själva inte av att stå emot när de får möjligheten att tjäna mycket pengar (egentligen alltså status).

  7. Maja/Fredrik. Intressant. Jag är delvis med i det ni säger. Framför allt gillade jag Majas sista stycke. På pricken! Dock;

    -Maja säger att ”vi” drömmer om fattigpredikanten. Jag känner till ytterligt få med sådana drömmar eller människor som är ”genomsyrade av statskyrkoskepsis och Messiasideal”. Om det är mig du talar om så säg ”du” istället, om jag får önska.

    -Vår kyrkosyn spelar ju in här också förstås. Själv förkastar jag både tanken/praktiken med en distinktion mellan en ”allmän” och en ”särskild” tjänst. Och att vissa får fast lön medan andra får klara sig bäst dom vill i församlingarna (med staten och kapitalets hjälp) ser jag som en cementering av en hierarkisk ordning som i Messias namn borde rivas upp.

    • Jag inbillar mig nog att de flesta av oss i västvärlden har den där tendensen, du, jag, Hollywood (statskyrkan då utbytt mot valfri överhet: staten, the man, patron, Goliat). Kanske för att vi hoppas att det ska kunna vara sant. Och det är ju sant att Jesus kommer från fattiga förhållanden. Men som Lena Andersson har visat så hamnar han ju i en relativ maktposition redan innan sin död. De första trettio åren då han var en nobody berättas det ju inget om. Han är en ledare helt enkelt och det innebär trots allt hierarki. Jag tror att Jesus fick hålla rätt hårt i sig för att inte gripas av övermod och de där ställena där det står att han drog sig undan för att folket ville göra honom till kung handlar väl om det. Statusstrukturen ville dra in honom också, och gör det fortfarande; Jesus är väl den största guldkalven av dem alla näst Mammon. Hade han inte haft sina mirakel så hade folket på hans tid inte lyssnat på honom, tror jag, och de flesta av oss kan ju inte åstadkomma några mirakel. Så hur ska jag, t ex, göra min röst hörd utan mirakel eller position? Jag måste tyvärr verka inom systemet för att nedmontera det. Min politiska hållning är att tålmodigt lägga saker rätt, dekonstruera det som tagit lång tid på sig att växa fram och ersätta det onda med det goda. Jag tror tyvärr inte på revolution (det skulle vara skönt om det funkade) och jag tror tyvärr att människor är ganska dumma (men inte onda). Man måste använda sig av statusstrukturen för att få dem att lyssna (Barack Obama – bra, dålig, ärlig, lögnaktig? man vet inte än, eller hur). Det finns ju nån rolig historia om att Gud var tvungen att skicka en son eftersom de inte lyssnade på hans dotter som han skickade först. Tyvärr ligger det mycket i den där historien tror jag, även när det gäller Guds villkor på jorden. Jag brukar också säga att vi kommer aldrig få en klok person som president i USA eftersom en klok person aldrig skulle bli president i USA. Din politiska grundhållning, om jag får tolka den såhär på internethåll, verkar vara att inte bidra till systemet genom att ställa sig utanför det, ungefär som ekobyar i England som lever helt utanför samhället dvs i sina egna samhällen. Det är nog också en bra hållning, kanske den bästa, jag rör mig mellan de polerna, men jag har lärt mig det jag kan från kloka människor som haft positioner som t ex lärare och chefer, och jag vet att jag kan vara en sådan person själv. Jag tycker en församling skulle kunna betala för det. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle så så länge som jag behöver betala mat och hyra så bör jag kunna få betalt för min tid som jag lägger ner. Att utnyttja gratis arbetskraft känns inte heller särskilt kristet, som innerstadsprästen som tyckte det var konstigt att vi ville få betalt eftersom ”sångare brukar ju sjunga för att det är roligt”. Man kan inte säga så, om man samtidigt vill skilja mellan kompetens och amatörism. Man kan inte säga till en präst att eftersom min tro är lika god som din så ska du inte ha betalt för den tid du lägger ner. Lönen ska fungera som ett krav på prästen att förkovra sig, göra sitt jobb som teolog, gå före, gå efter och hjälpa folk, leda människor rätt, osv. Du körde ju taxi förut. Man vill ju hellre betala dig för det, än mig, eftersom jag inte har körkort, eller hur?

      Apropå det, nu ska jag försöka hitta en buss som fortfarande går i snön.

      • Om jag får kommentera mig själv så vill jag förresten lägga till det här: är man mån om ett gott teoligiskt och musikaliskt lekmannaskap, så ska man inte låta en lekman vara ledare.

  8. Maja. Nu blir det breda penseldrag, men ok.

    Budskapet möter oss när och där vi befinner oss i systemet, absolut. Vi tänker om och börjar vandra i en annan riktning, mot Guds rike, på den väg Jesus stakat ut. Vi har alla olika omständigheter, förutsättningar och befinner oss i olika faser på resan. Min övertygelse (med den breda penseln) är att ”capitalism is a sin”, för att citera en katolsk präst i Michael Moores film, att systemet(=civilisationen?) måste falla, och att en annan värld (Guds rike) är möjlig och önskvärd. Min övertygelse är också (med den mindre) att det är korkat att en gemenskap betalar fasta löner endast för minoritetens bidrag. Men jag kan ändå se Fredrik som en bror trots att han stödjer ett system som jag tycker suger. Det finns andra sätt på vilket jag själv stödjer systemet. Dock inte detta.

    Ang. Jesus så har jag rätt liten förtroende för Lena Anderson som exeget, även om jag gillar hennes ärlighet. För mig är det natt och dag-skillnad på inflytande som utövas genom exempel och undervisning och på tvingande och/eller våldsbaserade hierarkier. Jesus hade (och har) väldigt mycket av den första typen av makt, men undvek konsekvent den andra, som jag uppfattar det.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: