Skrivet av: Fredrik | 29 december 2009

Trovärdig tro

Jag har alltid tyckt bäst om julen. Sedan jag var liten har jag fått höra att påsken egentligen är den största kristna högtiden. Men det lilla ordet ”egentligen” är avslöjande. Julen är de facto den största kristna högtiden. Det är den vi firar mest. Och med rätta, skulle jag vilja säga. Julen firar inkarnationen, att Gud blir människa. Det är det som är evangeliet, det glada budskapet. Gud blir människa. Då i Betlehem. Nu i våra liv. Påsken är också bra. Men sekundär.

För ett par veckor sedan fick jag ett mail från en bloggläsare som jag lovade att svara på med ett blogginlägg. Ursäkta att det dröjt. Jag har firat jul, helt enkelt. Men nu är jag redo. Frågan handlar om hur man kan mena att kristendomen är trovärdig, trots att så många kristna snarast motarbetar humanitet och medkänsla i världen. Så här skriver min bloggläsare:

Bibeln, kristendomen, kyrkan är dessa egentligen trovärdiga? Kan man bygga sitt liv på denna religion? Jag har satsat allt på att göra det men känner det som att jag misslyckats fatalt! Vad är det som gör att du anser kristendomen och kristen tro vara trovärdig? Jag vill minnas att du någon gång skrev att vara kristen för dig mer är ett ställningstagande än ett försanthållande. Skulle du vilja utveckla vad du menar med det?

Jag tog med mig den här frågan till julbönen och läsningen av julevangeliet. Är det trovärdigt, det som sägs där? Kanske inte om man menar att det ska vara historiskt och vetenskapligt och rationellt övertygande. Det verkar osannolikt att en romersk skattskrivning skulle ha gått till så som Lukas beskriver. Och Lukas berättelse om Jesu födelse går nog inte riktigt att förena med Matteus berättelse. Så om trovärdigheten handlar om logik och rationalitet, då är nog inte kristendomen så särskilt trovärdig.

Ändå tycker jag att julevangeliet är trovärdigt. Det är värt min tro. Det är värt min tillit, mitt engagemang, mitt liv. Kungen som föds i ett stall, gudabarnet som hyllas av herdar — det är den vackraste berättelsen jag vet. Så är det när Gud föds i vår värld. Det ser inte så mycket ut för världen. Det är en nåd att få upptäcka det. Att se det stora i det lilla. Gud i min medmänniska, i det lilla barnet. Som herdarna vill jag se tecknet på Guds närvaro och nåd i ett barn som ligger lindat i en krubba. I varje människa jag möter. Jag vill låta Gud födas också i mig. Och jag vill följa detta gudabarn från Betlehem i evangeliernas berättelser och i mitt liv.

The proof of the pudding is in the eating. Det finns inget annat bevis för den kristna tron än det rent praktiska, att det ger mig mening att leva så. Det funkar. Den kristna tron ger mig mera djupseende och gör mig till en bättre medmänniska, tror jag. Tyvärr finns det många exempel på kristna som snarare framstår som motmänniskor än som medmänniskor. Men det gör mig bara desto fastare besluten att inte låta dem äga den kristna berättelsen. Den kristna tron är min, den är vår. Och hurpass trovärdig den är — det är nog upp till oss.

Annonser

Responses

  1. Men vad jag omöjligt verkar kunna förstå, är VAD det är i den praktiken som gör att kristna antar att den ideologiska överbyggnaden är sann.

    Så ofta jag får höra att jag måste vara kristen för att kunna förstå kristendomen! Jag förstår inte varför. Vad gör den Helige Andes inneboende i människan med människan, som gör att hon tror på den kristna ideologin?

    • Ankjakt, du behöver inte förstå. Vad andra människor tror är inte ditt problem.

      Men om du verkligen vill försöka förstå, så tror jag du får börja med att använda pluralformer. ”Den kristna ideologin” i singularis finns inte. Alla kristna tror inte så som du en gång trodde i ditt fundamentalistiska sammanhang.

      Jag avgränsar mig här från kristen rationalism och apologetik, med gudsbevis och logiska argument för den kristna trons objektiva sanning. Sånt sysslar jag inte med. Snarare ser jag min kristna tro som ett existentiellt ställningstagande. Sådana kan inte logiskt bevisas. Du får göra ditt ställningstagande, så gör jag mitt.

      • Mycket bra svarat, Fredrik.

      • Så länge kristna har en missionerande agenda, är det också deras ansvar att förklara sig. Ett existentiellt ställningstagande bara utifrån att det är trevligt är knappast rimligt.

        Vad andra människor tror är verkligen mitt problem. Andra människor påverkar nämligen mig och min verklighet.

      • Jaja, pärlor för svin etc…

      • Maja, hur menar du då?

      • Fredrik.
        Förmodligen är jag trögtänkt, men vad menar du mer konkret med formuleringen ”existentiellt ställningstagande”?

      • Maja.
        Det vore nog bra om du utvecklade ditt ”bibelcitat” något mer…

  2. Jag predikade själv i Julnattsmässan om de två versionerna runt Jesu födelse, dvs. Matteus-versionen och Lukas-versionen. Slutpoängen var att Bibelns trovärdighet snarare stärks än försvagas av olikheterna i berättelserna. Helt enkelt därför att det illustrerar att Bibeln inte är en tillrättalagd bok! Det behöver inte alls betyda att händelsen i sig är helt ohistorisk. En vacker ”Julsaga” bara. Trots allt finns det en gemensam grundstomme i båda versionerna.

    • Jag tror att du, ankjakt, påpekar någonting viktigt, nämligen att kyrkan faktiskt fortfarande är missionerande. Vad är det för bibeltext vi läser vid varje barndop:”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden, gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…”. Självklart har vi i kyrkan ett intresse av att människor ska dela samma tro som vi, konstigt vore det väl annars. Och då är det ett rimligt krav att vi kan avge ”trosbesked”. Men det kan naturligtvis vara så att en del inom kyrkan tolkar alla texter symboliskt, vad nu det egentligen betyder i praktiken, och då blir allting relativt. Individen blir på det sättet lämnad åt sitt öde och får skaffa sig ett eget ”meningsuniversum”. Fortsätt ställa krav på besked ankjakt, det har du rätt att göra, och Gott Nytt År!

      • Tack, Bosse. Gott nytt år, också till dig!

        Vad jag är ute efter, är att varje uttalande som har med religiös tro och praxis att göra, också ska vara uppbackat av evidenser för att bära relevans och tas på allvar. Annars kan det lika gärna vara önsketänkande som uttrycks.

  3. Fredrik, Du skriver att

    ”Det verkar osannolikt att en romersk skattskrivning skulle ha gått till så som Lukas beskriver. Och Lukas berättelse om Jesu födelse går nog inte riktigt att förena med Matteus berättelse.”

    Angående detta har jag två frågor:

    1) Vad är det osannolika med den skatteskriving som Lukas beskriver?

    2) Är verkligen de båda födelseberättelserna oförenliga? Enligt Lukas bor Josef och Maria först i Nasaret och beger sig till Betlehem när det är dags för skattskrivning. Hos Matteus framgår det att Jesus föds i Betlehem, att familjen flyr till Egypten efter de österländska stjärntydarnas besök och att de så småningom slår sig ner i Nasaret. Men Matteus anger väl aldrig i klartext var familjen bodde före Jesu födelse?

    • Tack för frågorna, Henrik. Här är mina svar.

      1) Poängen med att ha lydkungar över Judeen och Galileen var bland annat att romarna slapp ta upp skatt själva. Det gick enklare med en judisk mellanhand. Inga romerska skattskrivningar ägde rum så länge Herodes den store eller hans söner härskade. Quirinius blev ståthållare i Syrien år 6 e Kr och genomförde då en romersk skattskrivning i Judeen, i samband med att romerskt direktstyre infördes där. Men Galileen (där Nasaret ligger) lydde under Herodes Antipas, så det verkar osannolikt att galileer skulle ha omfattats av Quirinius skattskrivning. Det verkar också osannolikt att man skulle ha skattskrivit människor på någon annan ort än den där de bodde och ägde egendom.

      2) Det går nog att harmonisera Lukas och Matteus födelseberättelser om man vill. Men då kan man inte riktigt ”läsa som det står”. Lukas säger ju att Josef och Maria befinner sig tillfälligt i Betlehem när Jesus föds, p g a det här med skattskrivningen. När Jesus burits fram i templet, 40 dagar efter födelsen, återvänder de till Nasaret. Matteus säger inte hur Josef och Maria kom till Betlehem. De tycks bo där, helt enkelt. Hur som helst behöver Matteus en förklaring till varför de lämnade Betlehem, och berättar därför om att Herodes ville döda Jesus. Den heliga familjen flyr då till Egypten, och Herodes dödar alla pojkar i Betlehem under två års ålder (det har alltså gått betydligt mer än 40 dagar sedan Jesu födelse). Först när Herodes är död lämnar familjen Egypten, men vågar då inte återvända till Betlehem utan bosätter sig i stället i Nasaret. Vilket väl får förstås som att Matteus menar att de inte bodde där tidigare.

      Alltså, det Lukas och Matteus har gemensamt är att de vill förklara hur det kommer sig att Jesus växte upp i Nasaret fastän Messias borde vara född i Betlehem. Men de ger helt olika förklaringar. Dessa kan nog bara harmoniseras om man på förhand har bestämt att de måste stämma ihop. Annars är det enklare att se dem som två olika berättelser, som inte riktigt passar ihop med varandra, men som var för sig har viktiga budskap om vem Jesus är.

      (Evangelisten Johannes väljer förresten ett tredje sätt att hantera profetian om att Messias ska komma från Betlehem — se Joh 7:27-29, 41-52.)

      • Tack för svaren! Vet du i vilken grad historiker betraktar Matteus respektive Lukas evangelier som trovärdiga källor till den historiske Jesus från Nasaret? (Är de t.ex. jämförbara med den information Platons skrifter ger om vem Sokrates var?) Vilken av födelseberättelserna tror du själv ligger närmast den historiska sanningen?

      • Henrik, ursäkta att jag dröjt lite med att svara. Hur historiker ser på Matteus och Lukas som historiska källor är lite olika. De som sysslar med att försöka säga något om den historiska Jesus använder en mängd olika kriterier för att försöka sålla fram mer eller mindre sannolika historiska fakta ur evangeliernas berättelser, som ju är präglade av tron på Jesus som den uppståndne Messias. Platon som källa till Sokrates är en bra jämförelse. Platon tar sig ganska stora friheter i att konstruera berättelser om sin hjälte, men bygger förstås på sina och andras minnen av Sokrates.

        Berättelserna om Jesu födelse hör till det som brukar bedömas som inte så historiskt trovärdigt i evangelierna, av ungefär de skäl som jag anger i min förra kommentar. Men indirekt bekräftar Lukas och Matteus att Jesus med mycket stor sannolikhet växte upp i Nasaret, för det finns ingen vettig anledning till att den detaljen skulle ha hittats på av någon som såg Jesus som Messias. Tvärtom var det ett problem för Lukas och Matteus att förklara hur profetiorna kunde stämma på Jesus _fastän_ han var från Nasaret. (Detta kallas ibland för ”the criterion of embarrassment” — det som evangelisterna och de första kristna har problem med att förklara har stora anspråk på historisk trovärdighet. Hit hör också t ex att Jesus döptes av Johannes Döparen och att han dog genom korsfästelse.)

        Lite av poängen med mitt ursprungliga inlägg om trovärdig tro är att trons Jesus inte är riktigt samma sak som den historiske Jesus. Kristen tro handlar inte om att bejaka ovedersägliga historiska fakta om Jesus. Kristen tro handlar om att betrakta evangeliernas Jesus som den levande Mästaren som vi vill tro på och följa. För mig ger evangelierna en trovärdig bild av Jesus, även om inte allt som sägs om Jesus är historiska fakta.

  4. Bo (och Ankjakt). Jag återkommer till det här med den kristna tron som ett existentiellt ställningstagande. Hav tålamod.

    • Tack, (Fredrik).

    • Fredrik

      Jag förstår inte riktigt din tanke om att korsfästelsen skulle vara tveksam, historiskt sett. Vad stöder du den åsikten på? Är det inte så att romarna använde korsfästelse-metoden flitigt som ett avskräckande exempel för alla presumtiva upprorsmakare?

      Bosse

      • Bosse, jag säger precis tvärtom. Att Jesus blev korsfäst hör till det mest säkra vi vet om Jesus som historisk person. I stort sett hela NT visar hur de första kristna brottades med frågan om hur det kunde vara meningen att Israels Messias skulle bli korsfäst.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: