Skrivet av: Fredrik | 21 januari 2010

Dopet och arvsynden

Diskussionen om dopet och arvsynden fortsätter i Svenska kyrkan. Eva-Lotta Grantén menar att vi måste granska läran om arvsynden och formulera om den i dialog med den tid vi lever i. Jag håller med. Arvsyndsläran har haft en stark ställning i luthersk tradition och kan inte bara strykas eller förtigas. Men den är behäftad med en hel del problem eftersom den på många sätt förutsätter en antik världsbild som vi idag har svårt att dela. Därför kan vi inte bara upprepa vad tidigare generationer har sagt. Vi måste tänka.

Det finns ett samband mellan barndop och arvsyndslära. Om man tänker att människan föds ond och fördärvad och med skuld inför Gud, då blir det logiskt att vilja döpa barnen så fort som möjligt så att de renas från synden och får del av Guds nåd och förlåtelse. Så har barndopet motiverats i luthersk tradition. Men historiskt har nog sambandet gått på andra hållet. Barndopet kom först och arvsyndsläran senare. Jag antar att barndopet var en förutsättning för att man skulle kunna formulera läran om arvsynden — vi döper barnen, alltså behöver de renas från synd, alltså är syndafördärvet medfött. Ofta är det ju så att riten kommer först och den teologiska förklaringen sedan.

Eva-Lotta Grantén räknar upp några problem med den traditionella arvsyndsläran. Den utgår från att människan och skapelsen fallit från en ursprunglig fullkomlighet, men någon sådan händelse är svår att historiskt förena med människans utveckling genom evolutionen. Döden och ofullkomligheten har alltid funnits. Likaså är det svårt att förklara vad man idag menar med att människans ”form” eller ”natur” är skadad genom syndafallet. Tanken att människan har en inneboende essens har för länge sedan dekonstruerats bort. Men för mig är det största intellektuella problemet med arvsyndsläran att den förutsätter att skuld kan ärvas. Jag kan hålla med om att vi alla i någon mening föds defekta och ofullkomliga, och att vi föds in i strukturer och sammanhang som är märkta av synden och som kommer att snärja och deformera oss. Men det nyfödda barnet har ingen skuld till att det är så. Inte i någon bemärkelse som går att förena med hur vi annars ser på moral, ansvar och skuld. I antiken kunde man se det som rimligt att barnen hålls ansvariga för föräldrarnas och förfädernas gärningar, och att man kan födas till slav för att föräldrarna är slavar. Men idag skulle det ses som djupt orättfärdigt. Om ett barn föds in i skuldslaveri, vilket händer på många håll i världen, så skulle vi mena att den som är ond är den som hävdar att barnet står i skuld. Inte barnet. Därför blir det problem med gudsbilden om vi säger att människor föds med skuld inför Gud.

När det gäller dopordningen är det främst befrielsebönen som ifrågasatts. Kan man be att barnet ska ”befrias från mörkrets makt”? Formuleringen är lite diffus. Men visst finns det mycket mörker som har makt över oss, även som spädbarn. Jag skulle gärna vilja att befrielsebönen formulerades lite tydligare. Men inte ta bort den. Däremot har jag problem med den dopbön (det finns två olika alternativ) där man ber att dopkandidaten ska ”bli renad från syndens skuld”. Så ber jag gärna när det är ungdomar eller vuxna som döps. Men inte när det är småbarn. 

Vad säger ni som läser detta? Kan man omformulera arvsyndsläran på ett meningsfullt sätt? Föds vi med skuld? Vad är det som små barn behöver befrias och renas ifrån?

Annonser

Responses

  1. Skulle vilja säga något klokt svar, men kommer bara på fler frågor 🙂

    Tänker du att synd och skuld alltid är samma sak? Jag tänker att synd i avseendet det som skiljer från Gud mycket väl borde kunna finnas även hos en person som saknar personlig skuld, eftersom andras synd, och destruktiva strukturer, som du sa, snärjer en från födseln. Sedan förstår jag inte riktigt behovet av att både ha med formuleringen ”mörkrets makt” och ”syndens skuld” – är det stilistiskt eller fyller det en funktion i att de betonar olika saker?

    Katarina

    ps. En sak som vore intressant att diskutera är också om förlåtelse på något sätt i praktiken blir mer tillgänglig för den döpta individen än för den odöpta. Känns inte som att jag kommer riktigt någonvart kring det.

  2. Katarina: Det kanske inte gör människan sämre iallafall? Typ ‘det är värt att pröva’? Det är väl så med all religion och liknande kulturfenomen att de har kommit till för att bemöta olika saker som sker i världen, i våra liv. De försöker svara på mänskliga problem. Religionen är ett system för hur vi ska få kontakt med varandra, skrev jag ungefär nångång. Om en ritual fogar in människan i en historisk och global gemenskap med miljarder andra så bör det ju kunna finnas en potential i det. Å andra sidan kan ju historien utvisa att det knappast blivit något paradis här på jorden trots två tusen år av dop. Frågan är om dopet gör människan sämre? Det finns ju människor som hävdar det.

  3. Jag vet inte riktigt hur dopet skulle kunna göra oss sämre. Men gör det oss bättre? Det går nog inte att belägga empiriskt. Men jag vill gärna tro att dopet åtminstone ger oss en möjlighet att förstå livet på ett sådant sätt att vi dras djupare in i Guds kärlek och Guds mysterium. Och att vi då lever bättre än annars.

    Blir förlåtelsen i praktiken mer tillgänglig för den som är döpt? Den klassiska doktrinen är väl att dopet är en _förutsättning_ för förlåtelsen (även om önskan att bli döpt också kan räknas som dop). Men hur är det _i praktiken_? Det är en bra fråga. Medför dopet något som är praktiskt märkbart? För mig är det ett grundfaktum att jag är döpt och därmed innesluten i Guds kärlek och nåd. Jag bekymrar mig inte om Guds förlåtelse utan tar den för given. Det kan låta förmätet. Men jag tänker att om Gud framför allt är Förälder så är det Guds väsen att älska och förlåta. Så kan vi barn lägga vår energi på viktigare och mer konstruktiva saker än att ”söka en nådig gud”. Med grundtrygghet följer självkänsla och handlingskraft. Förlåtelse är viktig. Men den har fått en oproportionerlig plats i luthersk tradition.

    Synd och skuld är olika saker. Synd är allt som är ont och fel och destruktivt, medan skuld handlar om det moraliska och existentiella ansvaret för att göra sådant som är ont och fel och destruktivt. Därför kan jag säga att vi föds med synd, men inte med skuld. I det katolska dopritualet ber man att barnet ska ”befrias från ursyndens följder”. Det är inte lika poetiskt som att be att barnet ska ”befrias från mörkrets makt”, men det är mer teologiskt precist. Barnet är offer för synden, inte förövare.

    De båda bönerna jag citerar finns på olika ställen i dopritualet. Befrielsebönen kommer i början, innan korstecknandet och kallelsen att vara Jesu lärjunge. Dopbönen läses över dopvattnet, precis innan själva dophandlingen. För mig är det ganska olika saker att tala om ”mörkrets makt” och ”syndens skuld”. Det är skillnaden mellan att vara offer och att vara förövare.

  4. Debatten om djävulen, arvssynden och dopet tycks utgå ifrån de rester av exorcism som finns i handboken när det gäller barndop. Men i Svenska kyrkan döps numera även vuxna (även om omdop inte praktiseras). I flera fall måste odöpta konfirmander döpas inför konfirmationen.

    Under åren 1993-2002 var jag kyrkvärd i Nävertorps kyrka i Katrineholm. Jag avgick i protest efter en påskmässa då en konfirmand skulle döpas och prästen krävde att han först skulle avsäga sig djävulen innan han bekände Fadern, Sonen och Anden. Jag ansåg de helt orimligt att en helt vanlig 15-åring, som inte varit aktiv satanist, ska behöva stå inför en församling och avsäga sig djävulen enbart därför att han inte blivit döpt som barn. Jag vägrade därför att tjänstgöra som kyrkvärd i fortsättningen.

    Ingemar Andersson

    • Ingemar. Det låter som att prästen i Nävertorp var inspirerad av katolska kyrkans dopritual. Vid katolska dop ska dopkandidaten alltid avsäga sig djävulen i samband med befrielsebön och trosbekännelse. När det är barn som döps är det föräldrar och faddrar som svarar för barnets räkning. Så i en katolsk kyrka hade det varit självklart att 15-åringen måste avsäga sig djävulen vid dopet. Men jag håller med dig om att det blir konstigt när man använder de här formuleringarna om djävulen bara vid en persons dop och inte vid andras. Då kan det uppfattas som utpekande och som att man gör någon alldeles särskild exorcism med just den här personen. Förmodligen var det inte alls så det var menat. Men det är lätt att förstå att det kunde uppfattas så.

      Det är lite ironiskt att det här avsägandet av djävulen ledde till splittring i församlingen. Ordet djävul, diabolos, betyder ju ”splittrare”. Så att verkligen avsäga sig djävulen borde handla om att undanröja det som hindrar äkta och kärleksfull gemenskap. Där har vi en del att göra, var och en av oss.

  5. För mig är dopet en ritual för föräldrarna och hela familjen. Och arvsynd hos barn har jag svårt att föreställa mig.
    Barn behöver kärleksfulla vuxna människor omkring sig och behöver befrias från skadliga förebilder. Det sociala arvet känner vi till men det är ju ngt annat.

    Kyrkan i sig är en stor institution av arvsynd. Tänk så mycket synd som begåtts och begås där.
    Kyrkan har kränkt svaga människor och om inte det är synd då vet inte jag vad synd är. Unga flickor som födde barn uä fick stå skampåle inför hela församlingen, tex. Nu har vi samkönad kärlek som ifrågasätts av somliga i kyrkan. Jag blir f-b bara jag tänker på det!!!!

    Heder åt Ingemar Andersson som avgick som kyrkvärd. Om vi skulle ha mer tänkande modiga människor av hans kaliber i kyrkan som handlade därefter skulle kyrkan kunna bli riktigt bra och människotillvänd.

  6. […] så jag tänker inte ens försöka reda ut läran om arvssynden och dopet. Fredrik Ivarsson ger en god allmän ingång till frågorna, som ofta med ett antikt perspektiv (Fredrik är doktorand i nytestamentlig […]

  7. Jag har bearbetat dessa frågor om arvsynen i min avhandling som finns tillgänglig på nätet:
    följ arvsynen i innehållsförteckningen.
    ”Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. Dopteologi i mötet mellan tradition och situation”.
    Anna Karin Hammar


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: